Paulinas glädje och sorg ❣️

.....yes, här har ni mej, "starka" Paulina som visar sej vara svag.....

Många ser mej som stark och självständig, varför känner jag mej inte så då, varför känner jag mej besegrad...??
Av:
- Känslorna
- Tankarna
- Handlingarna
- Tårarna
- Ensamheten


Varför känns det om mitt liv alltid har varit en ond cirkel utan slut? :S

Jag är så duktig på att dölja mitt innre, det mitt "jag" upplever egentligen?
Vill inte att någon ska tycka synd om mej, låtsas bry sej eller låtsas förstå.....

Ni ser mitt alltid glada jag och ett leende på läpparna som skakar för där bakom, djupt inom mej döljer sej tårar, tårar som vill men inte kan komma ut......

Ingen ser hur jag gråter i min ensamhet, hur min kudde är indränkt i saltvätska (tårar) och mina konstant sömnlösa nätter....
Ingen ser hur jag kramar en sliten barndoms nalle och ber till Gud att han ska få den levande så den kan krama mej tillbax?
Är det en "normal" längtan...eller bara en desperat längtan efter hopp?

Ser tillbax på mitt liv & ser....Besvikelse, Tårar, Smärta.

Ser in i min framtid & ser TOMHET!!
En tom väg utan slut, en väg full med sorg....

Försök förstå....den 16 April 2005, dog en del av mej....R.i.p Pappa <3 Kocham Cie....

Sen dess har jag hittat nån enstaka Ängel som hade kunnat ta hand om mej, visa mej världen, visa mej vad lycka innebär, lära mej hur man omvndlar innombrods smärta tll lycka, tårar till skratt, lärt mej hur det känns att vara älskad?

....En ängel från dej Pappa <3....



Vissa personer i mitt liv har verkligen berört mej & jag behöver de mer än jag behöver luft....att de finns där....
Snälla....rädda mej från tårarna, från ensamheten, den djupa ensamheten....(och menar inte att jag behöver sällskap kära ni hehe)...

Ni vet väldigt väl vem det handlar om, ger "mitt innersta" till dessa änglar. Så snälla,
kapa inte min vingar, hjälp mej att flyga istället!

*I ett rum fullt av folk kan man fortfarande känna sig ensam*

//Pauwii