När drömmar blir verklighet
De säger att livet är kort.
Att varje stund som vi upplever, varje andetag vi tar, varje känsla vi upplever.....ska vara full med hopp och glädje?
Vi försöker ständigt hitta en menning med livet inte sant?
Varför lever vi i denna värld?
En värld som är fyllld och präglad av fördomar, egoism, stereotyper och falskhet?
Det känns ibland som att hela våra liv består av en massa frågor, frågor som vi inte alltid får svar på.
Frågorna kretsar kring våra tankar, handlingar & bedömningar.
Varför har vi ett ständigt behov av maktkänsla, att passa in, att bevisa saker för andra?
Är det inte viktigaste att vi älskar oss själva?
Att vi accepterar det Gud skapade oss till.
Varför söker vi då en ständig bekräftelse av andra?
M - A - K - T
Jag har ett citat i tankarna den senaste tiden...
"Dröm som om du skulle leva förevigt, men lev som om du skullle dö imorgon"
När jag sitter här med just den menningen i mit huvud då slår en tanke mig:
- Livet är inte en dröm.
- Vi kommer inte att leva förevigt.
- Vi lever inte som vi skullle dö imorgon.
Vi tar allt förgivet.
Vi glömmer bort i denna stressiga värld att livet ä kort och att hemska verkligheten är ett faktum i dagens samhälle.
Vi älskar att tänka och analysera i efterhand.
Typiskt oss, att vara efterkloka.
Det som redan hänt kommer alltid att förfölja oss.
Obeoende om det var vårt fel eller inte.
Eftersom andras misstag påverkar oss oftast mer än våra egna.
Alla begår vi misstag.
Ibland stora & ibland små.
Men "misstag" måste vi inte alltid ångra eller hur?
Kan inte samma sak ibland kännas både så rätt och så fel samtidigt?
Det som väntar oss i framtiden kommer aldrig ersätta det som redan hänt.
Därför måste man leva..verkligen LEVA varje ögonblick.
Om det känns rätt "i stunden" då är det rätt.
Lev i nuet, inte i morgondagen eller gårdagen.
För det som väntar oss är en gåta och det som redan hänt kan vi inte förändra.
Vi kan aldrig vara helt förbereda på framtiden, den kan vara full med överraskningar.
Det som redan hänt kommer aldrig kunnna åter upplevas med samma känsla, stämmning, stund, upplevele elller ord även om det genomförs exakt likadant så kommmer det aldrig bli sammma stund.
Fast att vi innerst inne vet allt detta, varje individ där ute, så förtsätter vi att leva som vi gör och glömmer att livet är så mycket mer än att bara leva det.
Efter alla mina mörka dagar i livet har jag lärt mig en viktig gyllene regel....
- Att man inte ska tro på allt som man Hör!
- Att man inte ska anta allt som man ser!
- Att man inte säger allt som man vet!
För öron kan vara döva, ögonen kan förblinda och ord kan såra!!!
<3
//Pauwii
oh vad fint inlägg.. man behöver tänka positiva tankar nu när sommaren e här..
