Nobody knows it but me?
Ja det är nog inte många som vet....
Som vet vad som händer inom mej, som vet vad jag verkligen känner mig, inom mitt riktiga jag, som förstår vad jag verkligen känner & går igenom. :O
Ni tror att ni vet men ni vet inte för jag är expert på att dölja det, så duktig. Men efter flera års träning så lär man sej.
Jag vill inte att folk ska tycka synd om mej eller att de ska ta över "mitt sktit" på sej själv, alla andra har sina egna problem & bekymmer och de behöver inte mina saker också.
Jag är så trött på mitt liv ibland bara.
Visst jag försöker vara positv ibland & låtsas som att allt är topn men ibland orkar jag bara inte spela med.
Ibland undrar jag, är det jag som är en sån dålig skådespelerska eller är jag bara med i en dålig film? :S
Sen att få höra hur lyckliga alla är & hur "lätt" liv de har gör mej så frustrerad...
Vad har jag någonsin gjort att Gud tycker att jag inte fötjänar lite lycka & välgång här i livet? :S
Det är sååå mkt jag ångrar att jag inte gjort, som jag inte sagt....
Mina djupaste drömmar från mitt dolda inre känner bara jag till...
Fast andra sidan ingen har någonsin försökt finna de i heller :(
Är väl inte värd ens det, att någon försöker.
Det känns ibland som att jag alltid blir bortglömd eller att jag alltid är sista handsvalet.
Men sen när någon "behöver mej" så ska jag alltid ställe upp omedelbart, är för snäll....
Fast andra sidan jag nöjer mej med det lilla jag får än att jag inte får något alls, det kanske är fel men det duger för mej.
✫✫✫
Längtar varje dag till jobbet. Är det normalt?
Vill ni veta varfö?
För då slipper jag tänka, slipper inse verkligheten..den ensama verkligheten....
Jag silpper & känna av mitt "liv", att jag lever.
Jag vet att jag flyr men det är lättast att rymma & gömma sej för då kanske man slipper uppleva & känna.
Önskar verkligen ibland att jag inte hade känslor & ett hjärta så att jag slapp känna.
Bäst är det ibland att inte känna något alls verken bra elller dåliga saker, bäst för en själv är att vara neutral.
Inte känna NÅGOTalls!
För till och med bra känslor omvandlas oftast till dåliga eller så blir man bara besviken på de för man till exempel inbillat sej saker.
Därför slipper man onödig smärta & besvikelse genom att vara kall.
Vara kall som is! För varför dela med sej av sin värme när det enda man får är is?:S
Visst kan hålla med om att jag låter väldigt negativ.
Men tyvärr när man blivit sviken så mång gånger så blir man det lätt tyvärr.
Jag tror på saker först när jag får de bevisade...
Bäst att vara förberedd på det värsta för då när det händer så blir man inte förvånad och om det inte händer så blir man bara positivt överraskad och det är väl alltid kul :)
"I´m dying inside, and nobody knows it but me,
Like a clown I put on a show, the pain is real,
even if nobody knows, Now Í´m crying inside
and nobody knows it but me" <3
Men kom ihåg att ändra inte eran synvinkel bara för att jag känner/tycker som jag gör!
Fortsätt vara er själva :D
Men hoppas jag hjälpt er lite i alla fall :)
Tack bebisar för att ni läste, stora som små <3 :)
Ha det helt underbart...
PussPussPussPuss
//Pauwii
