Paulinas glädje och sorg ❣️

Kom och tänka på en sak idag.
Det känns som att "alla" runt omkring mej flyttar ihop, förlovar sej, gifter sej, skaffa barn och så vidare :S
Alla har blivit så extremt serösa :P

  

Okej jag önskar er all lycka här i världen <3 och menar inte att det är något fel med det, tvärtom :D
Men tänker mest på mej själv, är 22 år, inne på mitt 23:je....
Hur långt har jag kommit?
Vad har jag uppnått?
Vad har jag upplevt?
Tyvärr är det sorgliga att jag inte har några svar på dessa frågor, inga bra iaf :S

Men har iaf kommit fram till en slutsats...
Antigen är det jag som är långsam eller så är det de som stressar in i saker? :P
Kanske mer en gräns mellan otur och tur?
Jag vill väldigt mkt med mitt liv men jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller om jag är redo att brörja det?:S

Jag har alltid satt alla andra framför mej själv.
Har alltid satt andras lycka framför min egna.
Har alltid velat saker, haft drömmar, satt mål som anpassades till andras välmåenden.
Har gjort val åt folk och tagit över allt det jobbiga på mej själv.
Detta har slutat i att det är jag som står här ensam....

Men jag kommer aldrig sluta att drömma & be för om man verkligen hoppas så kan under ske.
Kanske dax att börja leva mitt liv och kämpa för det jag VERKLIGEN vill ha?

I spel är allt tillåtet, inga regler, inga tvivel...

Ha det gött solstrålar :)

// Pauwii