Paulinas glädje och sorg ❣️

Barnmorskan ber mig och vänta in en värk och födda ut moderkakan. 

Det enda jag tänker på är att ringa mama. Har hållit tyst för henne om hela förlossningen pga skäl som jag inte vill gå in på. Har väntat och väntat. 

Nu tar de henne ifrån mig. Torkar av henne och lindar in henne i en varm handduk. De läger henne i jorges famn. 

En värk kommer. Jag vet att det inte är över än. 

Barnmorskan visar mig moderkakan. En blodig senig blå klump, det är så äckligt.  Men endå har det hållit min dotter vid liv  i nio månader. 

Nu ska de sy mig. Jag har spruckit. 

Hon varnar mig att det kommer sticka till när bedövnings sprutan ska in. 

Allt där nere är ömt, svullet, mörbultat. Det gör ont trots bedövning. Det svider. Jag känner hur hon drar i huden. 

Barnmorskan ber mig och resa på mig. De hjälper mig att byta kläder till rena, torkar av mig. 

Sen vill de att jag ska gå och kissa. Du måste kissa säger hon. 

Det kommer inget, jag vågar inte kissa. 

Jag lägger mig på sängen. Jag får hålla min bebis igen. Jag försöker amma henne. Hon tar bröstet direkt :)

Jorge tar henne igen efteråt. 

Plötsligt känns det som om jag får en hink med varm vätska över underlivet. Jag tittar ner, det är blod. Jag kallar på sjuksköterskan. Hon börjar pressa på min mage med all kraft och mer blod forsar ut. Får en enorm blöjliknande binda och nya kläder. Får stanna på förlossning för observation i 8 h. 

 

Jag är så hungrig nu. Har inte ätit nått sedan havregröten innan vi åkte till förlossningen. Får i mig en smörgås. 

Till BB kommer vi kl 14. 

Jag har fortfarande inte kissat, jag håller mig. Jag är rädd att det ska göra ont. 

Hon sover, hon är totalt utmattad. Jag har själv inte sovit på 3 dygn. 

Jag måste gå och kissa.

Tårarna rinner ner för mina kinder. 

Jorge hjälper mig och duscha. Bebisen är med oss i vaggan. Han får hjälpa mig att klä av mig och klä på mig. Det är så skönt att skölja bort allt kladd och blod. 

Bebisen ligger bredvid Jorge på sängen. Jag ligger på den andra sängen. Jag somnar till men vaknar kort efter. De sover också. 

Hon vägde 2886 gram och var 48 cm lång. De väger henne och hon går ner i vikt så de bestämmer sig för att ta blodprover på henne. 

Hon har fått gulsot. De lovar oss att vi ska få åka hem så fort hennes värden går upp. 

Hon fryser! Vi har bara storlek 52 i kläder de är jätte förstora. Hon behöver kläder för förtidigt föda. 

Det är natt, Jorge har åkt hem. Jag är ensam. Jag är mamma. Jag ansvarar för någon annans liv. Hon gråter så fort jag lägger ner henne. Hon vägrar sova i vaggan. Och jag vågar inte somna med henne liggandes bredvid mig, jag kan inte kontrollera min utmattning då. Jag har så ont överallt. 

När hon sover i min famn börjar paniken krypa fram. Hon är min bebis. Jag är mamma. Tårarna rinner ner på min kind för mycket känslor. 

Min familj är inte här, min mamma är inte här. 

4 dagar efter förlossningen får vi klartecken att vi kan åka hem. Hon har fortfarande inte ätit nått. Jag har ingen mjölk. Men den kommer säger de. Vi måste Komma tillbaka varje dag för att ta prover för gulsot. Hon är gul.

Hon väger 2560 gram. 

När vi kommer hem försöker jag amma henne. Hon suger en stund och plötsligt hostar hon. Mjölken bara sprutat! ÄNTLIGEN!! 

Jag är mamma. 

Min dröm är sann. 

//Paulina