Paulinas glädje och sorg ❣️

Vi har velat detta i 2 år. Men vi har väntat för rätt tid punkt. Men vet ni vad, det finns ingen rätt tidpunkt. Det är en högre makt som bestämmer det. 

Ett år har gått nu. Där vi försökt. 

Månad efter månad ser jag bara 1 sträck. Varför ser jag inte 2? Vem visste att sträck kunde vara så viktiga och betyda så mycket? 

Besvikelse, sorg, förtvivlan, oduglighet, frustration... Oj va mycket känslor för 1 sträck. Det är ju bara dumma sträck på en plast pinne! Ush va jag hatar denna platspinne. 

Fast för 4 år sen när den visade 2 sträck var det den bästa pinnen i världen! 

Gör allt. Känner själv att jag gör allt rätt. Men varför blir det fel då? Det känns som alla runt om mig lyckas. Är lite less på att få höra det. 

- "är det inte dags för ett syskon till Leticia snart? Hon är ju redan 3 år! Vill ni inte ha ett till? När är det dags för nummer 2?"

GUD VA JAG HATAR när jag får höra såna saker! Nummer 1, sköt ditt. Nummer 2 hur kan man vara så oförskämd. Nummer 3 tror ni inte att jag är fullt medveten om detta. Nummer 4 jo tack jag vet. Nummer 5 låt mig va, det är tillräckligt jobbigt. Nummer 6, jag är inte DU! Så snälla låt mig va! 

Jag har redan ett mirakel, min vackra dotter som jag är otroligt tacksam för. :) <3 men är det fel att drömma om ett till mirakel. Kanske fler? Jag vill så mycket att det gör ont, det blir jobbigt. Har verkligen försökt att inte tänka på det fast att det är svårt. 

Börjar även få för mig att något är fel på mig. Att jag inte är "kvinna nog". Har jag gjort nått fel tänker jag. 

En sak är klurig. Vissa vill inte ha barn och blir gravid hur lätt som helst. Vissa måste kämpa i flera år. Blir bitter för första gången gick direkt, nu har ett år gått. 

Jag är inte ensam jag vet. 

Snart, om en månad får vi gå till läkaren så får vi se. Eller vad säger ni. Plötsligt händer det...eller?

// Paulina