Paulinas glädje och sorg ❣️

 

3 mars 2012. Ditt hjärta gjorde ont. 

Ditt hjärta var sjukt. Jag visste det. Jag visste att det skulle ske igen. Jag bara väntade på samtalet. Den där konstanta rädslan som håller sig fast. Det gjorde ont. Det gör fortfarande ont. Men jag "måste" vara stark nu! Jag är mamma. 

Det som glädjer mig i allt detta är du. Min oskyldiga 3 åring som kramar mig, pussar på mig, torkar mina tårar med sin snutte och säger att allt kommer bli bra. Det är ju hon som är min styrka. Omtänksam och kärleksfull mot alla. <3 

Alla vill så väl. Jag känner värmen. Det uppskattas. Det är svårt och Le när gråten sitter i halsen och tankarna är någon annanstans. 

Panikattacker. Jag trodde att de var förbi mig. Men de börjar tyvärr att hända igen. Det är för mycket på en gång. Hur mycket sorg och olycka ska man behöva ta? Det är nästan farlig att vara lycklig för det kommer alltid nått. 

Jag kan inte andas. 

Jag mår inte så bra. Psykiskt är jag långt ner. Jag vet inte hur jag ska ta mig upp. Ser någon ens hur jag mår. Vet någon hur jag känner? Glöden är borta. Men askan finns kvar. Frågan är bara hur jag får igång elden igen?

//paui