Paulinas glädje och sorg ❣️

Jag är stolt. Men Endå inte nöjd. Gnäller för mig själv att jag gått ner för lite. Men snälla en övervikt som tog flera år att ta fram kommer ta flera år att få bort! 

Det finns inget "expresståg" till destinationen. Där finns flera stopp. Är iaf glad att Jag tagit detta beslutet och äntligen tagit tag i mig själv. 2,5 månad har gått. Måste erkänna att min kropp mår bra. Inga smärtor och jag orkar mycket mer. 

Mycket sitter i ditt huvud. 

Jag äter mkt mindre nu. Jag hetsäter inte längre. Utan äter när jag får bort hungerkänslan.

Jag lägger ibland fortfarande upp lika stora portioner som förr, (gammal Vana) Men orkar aldrig äta upp. Jag äter mindre och blir mätt en längre period. 

Vanor är svåra och bryta. 

Det är som med cigaretter. Du som rökare är van att på morgonen ta En cigg, till kaffet, efter maten. Det är en vana, en rutin som hjärnan tränat upp. Det är inget behov i sig. 

För vårt förstånd vet att äta 3 kanelbullar är fel... Vi e inte dumma. Men vi väljer att äta de Endå. 

Tröstätning är svår att kontrollera. Fast felet jag ibland gör nu är att Jag tröstäter med "tillåtna saker". Så jag överkonsumerar Istället och hamnar i gamla vanor. valet blir bättre men vanan kvarstår. Och då lurar du hjärnan. Det är oftast lättare att överkonsumera tillåtna saker. 

Om jag blir riktigt desperat och vill tröstäta då distraherar jag mig själv med något annat. Typ diskar, går och lägger mig eller målar naglarna. 

För då hade jag inte ätit för att jag är hungrig utan för att Jag lärt min hjärna att jag mår bättre då. Vilket jag egentligen inte gör. 

En sak är säker mycket sitter i hjärnan. Har man viljan och är envis så lyckas man. Inte ska man väl låta en hjärna bestämma? 

//pau