Sluta noja, bara våga
Nu har min man börjat jobba igen och jag får delvis hämta och lämna stora på förskolan.
I tisdags fick jag lämna första gången. Hon ska vara där kl 9 men endå känner jag mig stressad fast att vi vaknar kl 6-6,30 varje dag. Hur mkt tid som helst kan man tro. Men allt måste gå ihop och vara anpassat. Mitt kontrollbehov gör det inte lättare precis.
Det gick bra, lillan fick sitta i bärselen. Hon sover där i och är nöjd. Tyckte dock det var läskigt att träffa alla på min dotters förskola. Alla ska hälsa, titta och gratulera. Min dotters avdelning är en trappa upp och det känns också lite otryggt. Därför känns bärselen bra!
Igår vågade jag mig på att åka spårvagn en hållplats och gå till en affär längre bort. Men Gud va stressande! Handla fort, FORT. Hinner knappt tänka vad jag skulle handla. Hon gråter och gnäller från och till, oftast när vagnen står still. Krismomentet är när jag står i kassan. Då älskar hon att börja skrika. Då blir jag ännu mera stressad. Och dessa blickar, folks blickar. Ja gott folk vi behöver också äta! Jag är inte en dålig mor för det! Det är iaf en väldigt bestämd liten dam som ligger i vagnen ska ni veta haha.
Är utflykten till Lidl min enda höjdpunkt?
Svetten rinner på mig och pulsen är hög, esh föredrar nog att stanna hemma.
Igår var jag helt själv med båda tjejerna på eftermiddagen och kvällen. Det gick jätte bra vi hade det jätte mysigt. :) hade en rolig stund med stora. Lillan låg i sin säng och jag och stora busade på vår säng. Har inte hört henne skratta så mkt på länge! Vi har inte busat så på jätte länge! I princip inte hela graviditeten. Allt har handlat om "lillasyster i magen" och nu var det hennes lilla höjdpunkt. De är ju inte så krävande barnen, de vill bara vara...
//Paulina
