Nedvärdera inte mina bedrifter
Här är jag. Snart 28 årig kvinna som lyckats gå ner 19 kg på ett halv år. Jag äter rätt, äter rent, motionerar, tar vitaminer. Försöker göra allt för att förbättra mitt liv. Enda sitter där en läkare, specialist i sitt område, och säger: "oj väger du så mycket, så du menar att du vägde över 100 kg, du måste fortfarande gå ner minst 15 kg för att bli normalviktig".
Juni 2014 vs. Oktober 2015
//PRC
Jo tack jag vet. Att jag gått ner nästan 20 kg på ett halvår och 28 kg totalt sen september 2014, det var helt oviktigt i hans ögon. Kände mig nedvärderad. Som att mitt slit inte var något värt eftersom jag fortfarande var så "kraftigt övervikt".
Samma läkare frågar mig hur mycket jag vägde innan jag blev gravid. Beskyll mig mer, gör det. Sänk mig inte ner när jag försöker bygga upp mig.
Jag vet att jag begått massa dumheter när det gäller mina matvanor. Jag vet att jag trötätit så att jag mått illa och inte kunnat sova. Gör det fortfarande ibland men med "tillåtna" saker. Väljer bättre saker men problemet är den samma. Jag äter upp stress med mat. Problemet är min relation till mat.
Jah jobbar på det varje dag!
Sen kommer det en person som denna och antyder att mina -20 kg är obetydliga.
Ingen vet om min resa, vart jag varit, vad jag sätt, vad jag hört eller vad jag känt. Så sluta döma mig.
Jag är stolt över mig själv och jag ska inte behöva skämmas för att prata om det, berätta det eller visa det.
Det är en av de största bedrifter i mitt liv.
För er som stör er, to bad, this is me!
//PRC
Förberedelser för föräldrar
Såhär förbereder du dig på att bli förälder:
- Häll ut 5 stora påsar med pärlor över hela golvet, städa upp allt för hand. Häll sedan ut allt igen och börja om. Repetera 5 gånger.
- Släpp lös en hungrig och lycklig minigris i mataffären. Släpp aldrig grisen med blicken samtidigt som du ser till att få med dig en veckas välplanerad mat i kundvagnen.
- Be din partner dansa gagnam style intensivt och försök samtidigt sätta på hen kläder
- Ställ väckarklockan på ringning var 30:e minut med en väldigt irriterande signal som inte går att stänga av förrän efter 5 minuter. Undertiden denna sången pågår, gör squats med gånger med böcker i famnen. Låt detta pågå nattetid i minst ett år.
- Ställ valfri vän på en vibratorplatta och vrid på högsta effekt. Försök nu mata din vän en portion pasta med tomatsås. Se även till att hen får dricka lite emellanåt. Städa sedan upp och upprepa var 3:e timme i en veckas tid.
- Ring ett viktigt telefonsamtal samtidigt som du spelar ”Annoying Loud Noises” på youtube, på högsta volym.
/PRC
Sluta gnälla!
Vi måste alla SLUTA gnälla och irritera oss på småsaker, bagateller! Det tar så mycket energi, onödig energi. Det tar på vår hälsa, välbefinnande och kraft.
Vår kropp och sinne förtjänar väl mer respekt?
Hur orkar vi gnälla hela tiden? Det är alltid något eller någon som stör oss. Varför kan vi inte bara börja prata med varandra istället. Det finns så mkt viktigare saker här i livet en onödiga irritations moment.
Vi måste lära oss, träna och vela se det positiva. Stunderna är korta som ögonblick. Det är lätt att man missar de. Och ögonblick kan vara vackra men vi väljer att missa de.
Vi måste uppskatta människorna i vår omgivning. Vuxna som barn. Allt, varje sekund är en gåva. Varför tar vi då inte vara på de?
Vi måste uppskatta våra kollegor, vår familj, medmänniskor, vår natur, vår mat, vårt hem.
Det är alltid lättare att kritisera andra än att glädja de.
Ett enkelt "fin tröja", "bra jobbat" eller en kram kan rädda en dag, kanske tom ett liv.
Ta vara på det.
Glöm inte bort.
Sprid glädje.
Respektera varandra.
Uppskatta dagen.
Våga se ögonblicken.
Var tacksam.
Det är inte bara "en ny vanlig dag" imorgon. Det är DIN DAG!
I livet är endast ögonblick vackra.
//PRC
Fler "igår" än "imorgon"
Är det verkligen så.
Oktober 2010
Hjärtat slår, pumpar blod.
I flera år gör hjärtat samma sak, det håller oss vid liv. Kvar på denna jord.
Sedan en dag kommer det en protest.
Blodet var slut. Luften blir ytlig och hjärtat slutar att slå.
Hur kan en muskel fylld med röd vätska bestämma när någon ska leva eller dö?
Någonting som klättrar, klättrar upp, upp igen. In i sklettet på dig, in i själen.
Då kommer regnet och spolar bort allt du byggt upp. Sedan ser du ljuset och börjar bygga igen.
Tick tac, tick tac, tick tac...
Klockan går. Livet går. Timmen igår kommer aldrig tillbaka. Det som har skett har skett. De orden som kom fram stannar kvar. De tårar som föll bildar ett hav. De skratten du gav.
Var inte idag orolig för det imorgon som du tänkte på igår.
Det kommer en dag då man inser att vi har flera "igår" än "imorgon".
//pau
