Nya saker att tillägga
Vi har nu besökt en dietist på barn och ungdoms medicin. Besöket tog 1,5 h. Så mycket information. Så mycket som vi var tvungna att gå igenom.
Vi ont i huvudet av allt hon förklarade.
Man blir chockad av vad man kan hitta i olika produkter och var.
Fick med oss massa papper också. Nu har jag pluggat in en del och känner igen ämnen som döljer allergener.
Tur att hon redan hatar ägg och aldrig ätit nötter. Blir en smidigare övergång.
Innan besöket var jag på Bvc med babyn för läkarkoll på 6 månader. Jag berättar om Leticia och min oro för babyn nu när jag börjat introducera smakportioner. Tyckte Själv att min oro "viftades bort". Läkaren sa inget utan Bvc sköterskan sa att det inte är farligt och att jag ska ge henne allt.
Frågade sedan dietisten och läkaren på barnmedicin och de säger att sannolikheten är lika hög att babyn också drabbas. De sa att jag ska introducera försiktigt och hålla utsikt för minsta tecken. Om jag märker något så ska jag kontakta de direkt. Allergitester kan ju göras från det när barnet är 6 månader fick jag lära mig nyligen.
Men när jag satt på vårdcentralen för några månader sedan med gråten i halsen och pratade med chefsläkaren så sa han att man inte kan göra allergitester på födoämnen. Någon Annan läkare sa att det inte finns allergimediciner för barn. Där satt jag och blev grundlurad antagligen för att de ville spara pengar!
Men vem är jag som underminerar en läkares utlåtande?!
Förra veckan kom de nya provsvaren. Läkaren ringde mig.
Det visade sig tyvärr att hon även har stark nötallergi. (Förvånade inte mig).
Hon fick högsta reaktionen på hasselnöt.
På skalan som är 1-5 hur stark allergi hon har är hon 1 poäng ifrån att vara på skala 5 på sin Jordnötsallergi. Hon är i början på skala 4 på sin nötallergi.
Nu vet vi grundallergierna. Nu måste vi utreda vad hon reagerar på. Det göras genom att utsätta henne för det och sedan se reaktionen och genast ge allergimedicin. Nu pratar vi om korsallergier.
Tyvärr så har vi nya saker att lägga till i listan på överkänslighet:
- Jordgubbar
- Annanas
- Potatisskall
- Bedövningsplåster (väldigt stark)
Sist när vi tog blodprover reagerade hon starkt på bedövningsplåstret att hon fick blåsor. Huden blev "bränd". Blåsorna blev ett öppet sår, såren skorpor osv. Såg hemskt ut!
Det håller fortfarande på att läka.
Vi har fått tid för ett läkarbesök där hen ska undersöka henne och se om den nya dieten hjälper eller om vi måste utreda mer/åtgärda.
Jag måste lära mig och leva med detta. Allt måste förändras. Jag måste vänja mig. Idag sa hon: "Jag kan äta det sedan när jag inte är allergisk längre".
Mitt svar att vi inte vet om hon kommer sluta vara allergisk gjorde henne orolig. Orolig över att jag måste berätta för alla när hon börjar skolan om hennes allergier. Att berätta är den lätta delen. Att folk ska verkligen ta detta på allvar är den svåra biten! För visst känner jag att jag inte blir tagen på allvar och det gäller av hela vår omgivning. Jag känner mig som en börda. Men jag tänker kämpa för mitt barn. Vi ska klara detta!
PS.Bild på reaktionen på bedövningsplåstret. Hela det röda utrymmet blev sedan en enorm skorpa.
// Paulina
Dagen då domen kom
Äntligen var vi här. Barn och ungdomsmedicin, specialistcentrum.
Jag var otroligt förväntansfull. Äntligen skulle min tjej få hjälp. Eller det visste jag Inte jag hoppades innerligt.
Läkaren började med att ställa alla möjliga frågor om henne och om vår familjs hälsa. Sedan hela läkarförloppet.
Äntligen någon som tog sig tid.
Hon undersöktes grundligt, vägdes mättes osv. Första gången någon har undersökt henne när jag besökt läkaren pga hennes hudproblem. Jag blev positivt överraskad. :)
Sedan fortsatte vi prata. Vi pratade nog ca 1 timme. Läkaren säger att visst har hon väldigt torr hud. Men det måste finnas anledning till hennes utslag, klåda på huden, klåda i halsen, rinnande ögon, nysningar, rodnad, svullnad, ansträngd andning vid fysisk aktivitet osv. Hen bestämmer att alla tester ska tas. Födoämnesallergi, pollen, kvalster, djur, gluten, laktos, parasiter... massviss med tester skulle tas. Vi skulle återkomma för blodprov. Vill tillägga att min dotter aldrig har fått lämna några prover, aldrig!
Vi återkom för blodprover. Jag satte på bedövningsplåster. Var så nervös, hur skulle hon reagera? Men jag försökte förberedda henne så gott jag kunde. De var väldigt duktiga, en sköterska höll hennes hand och hon andra stack. Hon satt i mitt knä och jag försökte hålla mig lugn. Vi satte en bok framför så att hon inte kunde se. Efteråt fick hon en liten leksak. Hon var hur glad som helst, trygg och orädd. Modiga tjejen! :)
Vi fick även lämna ett avföringsprov (Btw, det var så otroligt äckligt). Hade aldrig gjort det för någon annan!
Nu var det bara och vänta på svaren. Min mans reaktion: vill vi verkligen veta vad svaren visar?
Fredagen den 13 Januari ringer läkaren. Hen ber mig att sätta mig ner med papper och penna. Hon låter oroad men samtidigt lättad. Jag inväntar domen. Jag visste att något skulle komma, frågan var bara vad. Ni ska veta att jag inte var beredd på det jag fick höra...
Min dotter lider av desss allergier:
- Ägg (svår)
- Jordnötter (äkta)
- Hund (mild)
- Björkpollen
- Gråbopollen
- Hasselpollen
- Alpollen
Korsallergi (överkänslighet):
- Baljväxter
- Soja
- Råa Äpplen
- Rå morot
Läkaren berättar att hen ska göra vidare tester för att se om hennes Jordnötsallergi är genuin (äkta). Hen återkommer så fort svaren kommit.
Hon skickar även ett intyg på allergierna som jag kan lämna på förskolan.
Fom nu ska hon äta en STRIKT ägg och jordnötsfri kost!
Tack och lov har hon aldrig ens smakat på ägg. Sen hon var bebis har hon blivit illamående av endast lukten. Hon vägrar äta något som innehåller ägg med där man kan känna lukten som pannkakor, pajer, färsk pasta. Endast spår av ägg i olika produkter.
Hon har heller aldrig ätit jordnötter.
Därmed den "milda" reaktionen. Tack och lov att hon aldrig gjort det... tänk om...tänk om...
Läkaren ringde efter bara några dagar. Det var stark äkta Jordnötsallergi. Läkaren började beskriva alla mediciner som jag ska hämta. Nu plötsligt skulle jag hämta livsviktiga mediciner och gå utbildning på hur jag räddar min dotters liv vid en eventuell akut situation. Hon skulle bli bunden. Hur ska våra liv se ut framöver?
Läkaren bestämmer även att det ska tas nya blodprover för att redogöra om hon även har nötallergi då även skulle vi få en utbildning.
När jag pratat färdigt med läkaren brast det för mig. Tårarna bara rann och rann. Kunde knappt andas. Tänk så hade jag gett min 2 åring jordnötsringar och hon hade slutat andas och jag hade inte vetat vad som är fel?! Nej just det så löjlig jag är, det är ju bara eksem! Jag kanske skulle kunna hjälpa henne och andas med lite kortisonsalva eftersom det tydligen är svaret.
Btw FUCK VÅRDCENTRALEN!
PS. Fortsättning följer...
//Panikmamma
Den Paranoida mamman
Hon ligger och gråter i min famn. Ger mig en blick som ber om hjälp. Hon får svårt att andas för hon är fast i ångesten, gråten hjälper heller inte till. Hon har ont, det bränner, svider, klådan är obeskrivlig.
Jag är fast, jag kan inte hjälpa henne.
Gud vilken värdelös mama jag är som inte kan lindra mitt barns lidande.
Sömnlösa nätter.
Efter att ha smörjt med 5 olika salvor och masserat i timmar somnar hon av utmattning i min famn. Det har äntligen släppt. Men hon är fortfarande spänd i hel kroppen. Tårarna börjar rinna på mina kinder.
Varje natt, varje dag.
I tre år hade vi det så här.
Med flertal besök på vårdcentralen. Med 100 olika salvor och medicin om och om igen utan förbättring.
Alla inledde besöken ungefär på Samma sätt. De skumläste hennes journal och där efter såg de på henne hastigt.
"Det är eksem fortsätt smörja med kortison"
Jag visste att något var fel. Men ingen på Bvc lr vårdcentralen ville hjälpa mig... de bara skickade iväg mig med diagnos eksem och kortisonsalvor i 3 år! Även när hon hade extrem svullnad i ansiktet (mest ögonlock) och jag sökte akut på en jourvårdcentral då sa de att det var eksem och skickade hem mig.
Hen sa även att "att man inte testar barn för allergier".
Är det jag som är dum?!
Men va vet jag, det är trots allt de som är läkarna.
Hon är 4 år. Ingen har någonsin gjort några tester på henne, tagit blodprov, utvärderat.
Allt har bara sopats under mattan. Min oro har nonschalerats! Jag har känt mig som en paranoid mamma som överdriver.
Det som gjorde att jag fick nog var när jag besökte vårdcentralen för att lillan hade nässelutslag, svullna fötter. Och en klåda hon aldrig upplevt förr. En klåda som gjorde att hon fick panik och skrek hysteriskt.
Väntar i flera timmar för att få se en läkare.
Hen ser på hennes fötter och säger: "jag TROR att det är eksem". TROR! Vaddå TROR!!!
Jag fick nog...
Jag skrev en egenremiss till barn och ungdoms medicin.
Den godkändes direkt och jag fick en tid inom en månad.
Hoppfull, nervös, slutkörd och rädd räknar jag dagarna.
Jag visste att något var fel och fy va rätt jag hade.
PS. Hennes hysteriska skrik ekar varje dag i mitt huvud.
Fortsättning följer...
//att vara mamma Paulina
