Paulinas glädje och sorg ❣️

Floder av tårar.
Floder av spyor.
Floder av bajs.
Floder av blod.
Floder av svett.
Floder av snor.
Floder av diverse annat.

Detta med alla kroppsvätskor som Man får uppleva som småbarnsförälder är imponerande. Plötsligt blir det mesta inte äckligt utan en del av vardagen.
Barnens blir som mitt egna.


Igår var jag med lillan på Bvc kontroll. Hon har gått upp 220 gr på en vecka och växt 6 cm sedan födseln! Hon är långt över medel med längden. Igår blev hon även 1 månad. Min fina baby växer så fort. Minns själv hur det var med stora. Plötsligt firade vi hennes 1 års dag.

Stora har just nu ett högt intresse om bokstäver och siffror. Vi brukar köpa dessa tidningar för barn och hon sitter och jobbar med de så fint. Hon tycker att det är roligt och hon uppskattar nog stunden med mig.
När är lugn och jag har "fria händer" en stund så försöket jag verkligen lägga hemsysslorna på sidan och fokusera på stora.

När de gråter oavsätt vad anledningen är så skär det i mammas hjärta. Mina tårar vill också rina, ibland gör de det. Man känner det de gör. Anknytningen och bandet är så fascinerande starkt.

När de har ont. Ah fy, man vill inget hellre än att ta smärtan ifrån de. Men man vet att det är omöjligt. Och innerst inne vet man att de kommer få genomgå massvis med smärta framöver i livet. Både fysiskt, psykiskt och i själen. Man har själv varit där, man bara vet vad som komma skall.

På något sätt är det extra synd om de när de är bebisar. De är så sköra och ovetande. De är till fullo beroende av någon annan. Byter någon blöja på mig? Ger någon mig mat? Hör någon när jag gråter? Kan någon bada mig? Är jag ensam? Är det någon där? Älskar någon mig? Lilla små liven vill bara inte bli bortglömda.

//Pauli

Sömn är något man inte uppskattar tillräckligt mkt tyvärr. Att få sova mer än 2 h i sträck är nog en dröm när man är småbarnsförälder.
När jag hör människor utan barn som säger att de är sååå trötta blir jag fundersam.
Inte lätt heller när man har en fruktansvärd migrän! Hade det hela kvällen och natten igår. Tror jag sov sist ordentligt innan stora föddes för drygt 4 år sedan. Kommer nog inte börja sova ordentligt heller förarens de flyttat hemifrån.

Igår hade jag och stora det mysigt. Jag och babyn hämtade henne på förskolan. Vi gungade lite, tog en promenad och jag målade hennes naglar. Hon ville även att jag skulle göra tatueringar på henne. Dessa små stunder betyder nog allt för henne.

Mammor sover aldrig riktigt. Vi bara är vakna med stängda ögon. Vi hör varje Liten rörelse och kan nog aldrig riktigt slappna av. Vi vakar konstant. Speciellt med en nyfödd baby. Man kollar flertal gånger i timmen om babyn andas tex. Att läsa massa saker om vad man ska och inte ska göra gör det inte lättare. Rekommendationerna ändras stup i kraften!
Hur ska en osäker förstföderska känna igen sig i denna djungeln?

1177 påstår att nyfödda ska sova 18-19 h per dygn. Vilken lögn. Visst vissa barn sover säkert bra. Men tänk på de föräldrar som inte har samma tur. Onödigt att de ska behöva känna sig misslyckade för det. Ska de behöva känna sig som en förälder som inte kan trösta sitt barn? Bara för att deras barn inte passar in i det som anses "normalt". Blir så arg på alla dessa så kallade kriterier som man ska passa in i redan från när man tar sitt första andetag! Kan bebisarna inte bara få andas och kan inte föräldrarna få vara tacksamma för det faktum? Mitt barn lever, det andas, det är friskt!

//Pauwi

Ps. Fråga mig inte vad stora gör med sin fot!

Nu har min man börjat jobba igen och jag får delvis hämta och lämna stora på förskolan.

I tisdags fick jag lämna första gången. Hon ska vara där kl 9 men endå känner jag mig stressad fast att vi vaknar kl 6-6,30 varje dag. Hur mkt tid som helst kan man tro. Men allt måste gå ihop och vara anpassat. Mitt kontrollbehov gör det inte lättare precis.

Det gick bra, lillan fick sitta i bärselen. Hon sover där i och är nöjd. Tyckte dock det var läskigt att träffa alla på min dotters förskola. Alla ska hälsa, titta och gratulera. Min dotters avdelning är en trappa upp och det känns också lite otryggt. Därför känns bärselen bra!

Igår vågade jag mig på att åka spårvagn en hållplats och gå till en affär längre bort. Men Gud va stressande! Handla fort, FORT. Hinner knappt tänka vad jag skulle handla. Hon gråter och gnäller från och till, oftast när vagnen står still. Krismomentet är när jag står i kassan. Då älskar hon att börja skrika. Då blir jag ännu mera stressad. Och dessa blickar, folks blickar. Ja gott folk vi behöver också äta! Jag är inte en dålig mor för det! Det är iaf en väldigt bestämd liten dam som ligger i vagnen ska ni veta haha.
Är utflykten till Lidl min enda höjdpunkt?
Svetten rinner på mig och pulsen är hög, esh föredrar nog att stanna hemma.

Igår var jag helt själv med båda tjejerna på eftermiddagen och kvällen. Det gick jätte bra vi hade det jätte mysigt. :) hade en rolig stund med stora. Lillan låg i sin säng och jag och stora busade på vår säng. Har inte hört henne skratta så mkt på länge! Vi har inte busat så på jätte länge! I princip inte hela graviditeten. Allt har handlat om "lillasyster i magen" och nu var det hennes lilla höjdpunkt. De är ju inte så krävande barnen, de vill bara vara...

//Paulina