Ibland är det oerhört tufft
Att vara mamma...nackdelarna.
Nu väntar kaskadspyor, torka bajs och "Frost" elva gånger i rad. Torka snor, torka tårar, torka kräk. Byta kläder 500 gånger och tvätta lika mycket. På repeat. Jag älskar alltid mina barn, men ibland hatar jag att var där när de är sjuka.
Jag tror att de allra flesta skulle hålla med mig om att det är få saker i livet som bara för med sig ensidiga känslor. Det finns för- och nackdelar med allt. Det som är fantastiskt har också jobbiga sidor. Man trivs på sitt jobb, men har för mycket att göra. Man älskar sin partner, men hen har sidor som kan göra mig tokig ibland. Maten är god men det var för lite salt.
Vi är allmänt väldigt negativa varsler vi människor.
Men det finns en sak vi absolut inte får prata om nackdelarna med. Där det är förbjudet att ta upp de jobbiga sidorna. Det är när det handlar om våra barn. Om hur det är att vara mamma.
Man förväntas att vara så otroligt lycklig efter en förlossning. Man förväntas att älska sitt barn direkt. Man förväntas tycka att det är det vackraste du någonsin sett. Men på riktigt...det är fan den värsta smärtan som jag någonsin upplevt. Jag blev traumatiserad lite gran. Alla kvinnor blir nog lite koko efter varje förlossning. Jag var lycklig över att smärtan äntligen var "slut". Där låg en slemmig, blodig och ihoppressad liten varelse på mitt bröst. Det enda jag sa till barnmorskan efteråt var: kan du ge mig lite lustgas när du ska sy. Borde jag sagt i stil med: "jag är så lycklig". Låt oss fundera. Är jag en dålig mor för det?
Att vara förälder är allt annat än ensidigt. Det är snor, trots och kramar man aldrig vill ska ta slut. Det är klämmiskladd i soffan, ett ständigt städande och att aldrig få bajsa ifred.
Det är att tycka att tre streck målade på ett vitt papper är det vackraste konstverk man sett. Det är kläder som aldrig är rena i mer än två timmar och matvägran. Det dåligt samvete och mutor. Det är otillräcklighet och vetskapen om att man faktiskt kan somna stående.
Jag är inte en dålig mama för att jag ibland vill ta en lång dusch med låst dörr. Jag är inte en dålig mama för att jag vill bajsa i fred. Jag är inte en dålig mama för att jag vill handla ostört.
Vi är alla bra mammor. Vi gör så gott vi kan. Inga sätt är bra eller dåliga. Metoderna är bara dina egna. De som funkar för just er.
Våga stå för det att det är tufft ibland. För ingen är en perfekt mama. Vi är bara mammor som gör så gott vi kan.
/Paulina
Känn ingen skuld
Kl är 13.30 det är tisdag och jag promenerar runt förskolan för att hämta stora. Babyn sover endast ute i vagnen så jag går ut varje dag vid kl 11 och promenerar runt och runt. Vill inte väcka babyn.
Dessa stunder när jag promenar med babyn och stora är på förskolan är dyrbara för mig! Jag kopplar av och vilar, psykiskt iaf. Jag behöver denna stund för att kunna ladda om. För att orka med. För att vara en glad mamma. För att vara en bra förebild. Jag får "bara vara" en stund.
Jag hinner handla, städa, laga mat och göra saker hemma. Om babyn är på bra humör såklsrt och låter mig. Hon brukar ligga på ett fårskinn med ett Babygym över sig i köket och utforska det jag gör.
Läser om föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn när de är föräldralediga. Oj Ne men vilken bra mama du är! Grattis.
Är jag en dålig mama för att jag väljer att lämna henne 15 h/veckan? Alla är vi olika. Jag ska inte behöva känna skuld eller skämmas för att jag behöver en paus. En paus från tvåbarns kaoset.
Jag älskar att spendera tid med mina bArn. Men jag är inte bara mamma. Jag är också mig själv. JAG måste må bra för att kunna bara en bra mamma.
Min stora var 15 månader när hon började förskolan. Babyn kommer också vara nått liknande, kanske tom någon månad tidigare. Är jag en dålig mor för det?
Alla har tyvärr inte möjlighet att vara föräldrarlediga länge! För att våra barn ska ha mat och äta och ett hem att växa upp i så måste jag börja jobba. Jag ska inte behöva dömas för det. Är jag en dålig mamma för det?
Döm inte andra, ge de inte skuld. Du kan inte veta hur någon annan har det eller har haft det om du inte gått i deras skor. Jag tror att man själva som mamma har tillräckligt med skuldkänslor. Jag har det varje dag. Varje dag gör jag eller säger jag något till mina barn som jag sedan ångrar. De glömmer antagligen men inte jag. Det fastnar i huvudet.
Vissa dagar känner jag mig som en värdelös mamma. Andra dagar som världens bästa. Men vet ni vad. I mina barns ögon är jag bäst. De dömmer mig ej, de ger mig ingen skuld, de älskar mig ovillkorligt. Jag är mamma, deras bästa mamma.
//Paulina
För vi ska sova hela natten
Sömn, denna underbara sömn. Det är så fantastiskt och varför uppskattar man inte sömn mer. Att bädda ner sig under det varma täcket, gosa in sig i den fluffiga kudden och bara flyga bort. Så fort mitt huvud landar på kudden och jag slappnar av så sover jag. Som en onoff-knapp. Det verkar ju som att man sover som en stock men så fort babyn rör på sig så vaknar man. Instinkten är otroligt stark, man lär sig och sova "effektivt" eftersom perioderna är få. Vad djup sömn är egentligen har jag nog glömt. Man håller sig på den ytliga sömnen eftersom man blir väckt hela tiden.
Bästa sömnmedlet är att skaffa barn. Bor så ledsen när natten tar slut och att jag inte får sova mer. Längtar tills det blir natt igen. Sova en hela natt hade varit en dröm.
Fast sedan när man äntligen fått barnen och sova. Tar man en dusch, städar, fixar mat. Inser ibland på kvällarna att jag inte minns vad jag ätit eller druckigt idag. Har jag ens ätit? Hmm...
Sedan när jag landar i soffan och försöker slappna av så sitter jag där. Försöker kanske se något på tv. Och när jag sitter där så saknar jag de. Visst jag behöver denna stund för att återhämta mig och vila. Njuter av tystnaden. Men jag saknar de.
Inser i samma stund att va meningslöst livet hade varit utan de.
Nu behöver någon mig, någon älskar mig ovillkorligt. Utan mig klarar de inte dagen. Det är tackvare mig de ligger nu i sina sängar och sover så sött.
Det underbart och sova. Men det är ännu mera underbart att vara mamma.
Deras leenden tar bort all trötthet. Och deras närhet tar bart all smärta. Deras "jag älskar dig" löser alla problem.
Visst jag är trött. Men fy fan va det är värt det!
//Paulina
En mammas vardag
Så här ser i princip alla dagar ut. Ibland känns det som att man egnar hela dagarna åt att få de och sova. Som en cirkel om och om igen, dag in och dag ut.
1. Du använder baby-våtservetter till att torka upp allt möjligt.
2. Att gå till affären ensam känns som semester.
3. Du låser in dig på toaletten och låtsas ha diarré för att få vara i fred en liten stund.
4. En 15 minuter lång dusch med badrumsdörren låst känns som att vara på spa.
5. Du kan laga mat, amma, prata i telefon och tjata på de äldre barnen samtidigt – utan att för den sakens skull missa din favorit-tv-serie.
6. "Happy hour" för dig är timmen mellan att du lägger dina barn och du själv får gå till sängs.
7. Du tvättar samma tvätthög tre dagar i rad, eftersom du hela tiden glömmer att torka den.
8. Du kan höra en nysning på kilometers avstånd.
9. Du har hellre 40 graders feber själv än ser dina barn lida av det.
10. Du inser att du sitter och tittar på Barnkanalen, trots att dina barn somnade för en halvtimme sedan.
11. Du räknar ett glas vin som frukt.
12. En utekväll med alkohol kräver mer återhämtning än en mindre operation.
13. Du delar in fysisk smärta i tre kategorier: Smärta, olidlig smärta och smärtan av att kliva på Lego.
14. Du går hellre och lägger dig än har sex.
15. Du får mer gjort på sju minuter än vad de flesta hinner med under en hel dag.
16. Du har en hemlig chokladgömma eftersom du är trött på att dela med dig.
17. Du är inställd på att köra samma bil i många år till eftersom du a) inte har råd att byta och b) omöjligt kan få bort allt mjölkstänk och glitter från klädseln.
18. Att borsta tänderna innan du går och lägger dig känns som en stor bedrift.
19. Du förstår hur det är att vara i himlen och helvetet samtidigt.
20. Att kissa inför publik är bara en del av vardagen
//Paulina
Är vi inte alla svartsjuka?
Att vara mama...
Svartsjuka. Är vi inte alla svartsjuka? Visst känner vi igen oss, enda sen man var barn så kände man den där tunga känslan. Vilken fin väska hon har. Han ger henne blommor "varje dag". Så smal hon är. Hon lagar all mat själv från grunden. Listan är lång. Och vi är vuxna människor.
Tänk er då ett litet barn. En dag har man sina föräldrar för sig själv. Du är deras ögonsten som de egnar all sin uppmärksamhet och tid på. Plötsligt, en dag så kommer dessa två viktigaste människorna i ditt liv hem med en liten skrikande människa. Plötsligt ska man bara acceptera och älska denna nya familjemedlem. Och viktigast av allt, man måste DELA på något som man haft för sig själv. Men samtidigt tycker jag att den nya familjemedlemmen också är viktig.
Det är svårt att hitta en rättvis balans. Speciellt när ett av barnen mår dåligt eller har en dålig dag. En bebis och ett större barn har så otroligt olika behov också. Bådas behov ska tillgodoses.
När jag eller min man gosar eller leker med lilla ser jag sorgen i min storas ögon. Det är inte bara hennes mama och Papa längre. Plötsligt blev min lilla min stora. Hon blev stor. Men wow vilket band de har, va de älskar varandra. Så fort någon av de är ledsen så blir den andra också det. Och bara stora kan i nuläget få lilla och skratta. Systrar.
Ibland blir jag irriterad på mig själv att allt inte kan vara som "förr". Samtidigt som jag är tacksam över att det är som det är nu. Allt måste förändras. Nya rutiner, man måste vänja sig, nya prioriteringar, nya regler och mål. Viktigast av allt, man måste plötsligt lära sig att "dela" på kärleken. Att älska två och inte ett barn på samma sätt och lika mycket. Hjärtat får helt enkelt växa och lämna plats åt en till liten varelse. Innan lilla kom förstod jag inte riktigt hur jag skulle kunna älska någon mer på samma sätt och lika mycket. När hon fortfarande var i magen så var det väldigt orealistiske i min värld. Det var orealistiskt att hon ens fanns där inne i min mage. Men när de la henne på mitt bröst var all denna osäkerhet som bortblåst. Gud va älskad från första stund. Kärlek för stor att förklara, för de båda. Glädjetårar bara sprutade. Tårar står för känslor som ord inte kan beskriva.
Börjar fundera...Har mitt hjärta plats för mera kärlek? <3
//Paulina
Du vet att du är mama när...
Att vara mamma...
Det var ett tag sedan jag skrev här för tappade massa läsare så tänkte att intresset kallnade. Det kanske inte är så kul och läsa när jag skriver om mitt mamma liv hehe.
Något roligt hände för någon dag Sedan.
Jag var och storhandlade med barnen.
Så plötsligt börjar jag skratta för mig själv. Där går jag puttandes på tunga vagnen med en hand upp för backen. Med en påse i den andra.
Stora hänger i min jacka och jag drar henne efter mig. ÖsRegnet piskar mig i ansiktet, vinden får mina ögona att rinna och stora gnäller på att hon är trött.
Ojoj jag kände att det enda jag kan göra är och skratta. Jävla packåsna tänkte jag. Så skojigt att vara mamma ibland. Men som sagt ni skulle sätt mig, så ironiskt. :)
Att vara mama kräver en genomtänkt, organiserad och förutsägbar planering till punkt och prick. => vem försöker jag lura? För hur "förberedd" du än är så slutar det oftast i kaos.
Det tar ca 2-3 h för mig att förbereda en utgång. Oberoende om jag ska till Ica nära eller om vi ska resa till Malmö. Att fixa tjejerna, mig själv, äta frukost osv. Sedan ska ju allting tajmas också. Extra jobbigt nu vintertid med alla kläder. När jag tillslut är färdig med allt och vi kan gå ut då är jag så svettig, utmattad och stressad att jag ibland heller vill stanna hemma.
Att vara mama innebär mycket uppoffringar. Prioriterings listan går:
1: DE
2: DE
3: DE
4: Allt annat
5: Jag.
Du vet att du är mamma när de sover en stund på dagen och du pustar ut.
När sömn finns som nummer ett bland dina fantasier.
Att plocka undan och städa känns som en "onödig" aktivitet.
Bara en mamma vet den Sanna meningen av begreppet 24/7.
När du har "ta en dusch" uppskrivet på din "att-göra-lista".
När det tar dubbelt så lång tid att förberedda sig för att gå ut än att göra det aktuella ärendet.
Du vet att du är mama när du sovit till kl 7 och tycker att du haft sovmorgon.
När du har mer våtservetter i din väska än pengar.
Att prata om bajs, spykaskader och amning med alla är helt normalt för Dig.
Charmen med att vara mamma.
