Paulinas glädje och sorg ❣️

Dessa stunder när jag promenar med babyn och stora är på förskolan är dyrbara för mig! Jag kopplar av och vilar, psykiskt iaf. Jag behöver denna stund för att kunna ladda om. För att orka med. För att vara en glad mamma. För att vara en bra förebild. Jag får "bara vara" en stund. 

Jag hinner handla, städa, laga mat och göra saker hemma. Om babyn är på bra humör såklsrt och låter mig. Hon brukar ligga på ett fårskinn med ett Babygym över sig i köket och utforska det jag gör. 

Läser om föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn när de är föräldralediga. Oj Ne men vilken bra mama du är! Grattis. 

Är jag en dålig mama för att jag väljer att lämna henne 15 h/veckan? Alla är vi olika. Jag ska inte behöva känna skuld eller skämmas för att jag behöver en paus. En paus från tvåbarns kaoset. 

Jag älskar att spendera tid med mina bArn. Men jag är inte bara mamma. Jag är också mig själv. JAG måste må bra för att kunna bara en bra mamma. 

Min stora var 15 månader när hon började förskolan. Babyn kommer också vara nått liknande, kanske tom någon månad tidigare. Är jag en dålig mor för det? 

Alla har tyvärr inte möjlighet att vara föräldrarlediga länge! För att våra barn ska ha mat och äta och ett hem att växa upp i så måste jag börja jobba. Jag ska inte behöva dömas för det. Är jag en dålig mamma för det? 

Döm inte andra, ge de inte skuld. Du kan inte veta hur någon annan har det eller har haft det om du inte gått i deras skor. Jag tror att man själva som mamma har tillräckligt med skuldkänslor. Jag har det varje dag. Varje dag gör jag eller säger jag något till mina barn som jag sedan ångrar. De glömmer antagligen men inte jag. Det fastnar i huvudet. 

Vissa dagar känner jag mig som en värdelös mamma. Andra dagar som världens bästa. Men vet ni vad. I mina barns ögon är jag bäst. De dömmer mig ej, de ger mig ingen skuld, de älskar mig ovillkorligt. Jag är mamma, deras bästa mamma. 

//Paulina