För vi ska sova hela natten
Sömn, denna underbara sömn. Det är så fantastiskt och varför uppskattar man inte sömn mer. Att bädda ner sig under det varma täcket, gosa in sig i den fluffiga kudden och bara flyga bort. Så fort mitt huvud landar på kudden och jag slappnar av så sover jag. Som en onoff-knapp. Det verkar ju som att man sover som en stock men så fort babyn rör på sig så vaknar man. Instinkten är otroligt stark, man lär sig och sova "effektivt" eftersom perioderna är få. Vad djup sömn är egentligen har jag nog glömt. Man håller sig på den ytliga sömnen eftersom man blir väckt hela tiden.
Bästa sömnmedlet är att skaffa barn. Bor så ledsen när natten tar slut och att jag inte får sova mer. Längtar tills det blir natt igen. Sova en hela natt hade varit en dröm.
Fast sedan när man äntligen fått barnen och sova. Tar man en dusch, städar, fixar mat. Inser ibland på kvällarna att jag inte minns vad jag ätit eller druckigt idag. Har jag ens ätit? Hmm...
Sedan när jag landar i soffan och försöker slappna av så sitter jag där. Försöker kanske se något på tv. Och när jag sitter där så saknar jag de. Visst jag behöver denna stund för att återhämta mig och vila. Njuter av tystnaden. Men jag saknar de.
Inser i samma stund att va meningslöst livet hade varit utan de.
Nu behöver någon mig, någon älskar mig ovillkorligt. Utan mig klarar de inte dagen. Det är tackvare mig de ligger nu i sina sängar och sover så sött.
Det underbart och sova. Men det är ännu mera underbart att vara mamma.
Deras leenden tar bort all trötthet. Och deras närhet tar bart all smärta. Deras "jag älskar dig" löser alla problem.
Visst jag är trött. Men fy fan va det är värt det!
//Paulina
Kommentarer
Trackback
