Floder som bara rinner
Floder av tårar.
Floder av spyor.
Floder av bajs.
Floder av blod.
Floder av svett.
Floder av snor.
Floder av diverse annat.
Detta med alla kroppsvätskor som Man får uppleva som småbarnsförälder är imponerande. Plötsligt blir det mesta inte äckligt utan en del av vardagen.
Barnens blir som mitt egna.
Igår var jag med lillan på Bvc kontroll. Hon har gått upp 220 gr på en vecka och växt 6 cm sedan födseln! Hon är långt över medel med längden. Igår blev hon även 1 månad. Min fina baby växer så fort. Minns själv hur det var med stora. Plötsligt firade vi hennes 1 års dag.
Stora har just nu ett högt intresse om bokstäver och siffror. Vi brukar köpa dessa tidningar för barn och hon sitter och jobbar med de så fint. Hon tycker att det är roligt och hon uppskattar nog stunden med mig.
När är lugn och jag har "fria händer" en stund så försöket jag verkligen lägga hemsysslorna på sidan och fokusera på stora.
När de gråter oavsätt vad anledningen är så skär det i mammas hjärta. Mina tårar vill också rina, ibland gör de det. Man känner det de gör. Anknytningen och bandet är så fascinerande starkt.
När de har ont. Ah fy, man vill inget hellre än att ta smärtan ifrån de. Men man vet att det är omöjligt. Och innerst inne vet man att de kommer få genomgå massvis med smärta framöver i livet. Både fysiskt, psykiskt och i själen. Man har själv varit där, man bara vet vad som komma skall.
På något sätt är det extra synd om de när de är bebisar. De är så sköra och ovetande. De är till fullo beroende av någon annan. Byter någon blöja på mig? Ger någon mig mat? Hör någon när jag gråter? Kan någon bada mig? Är jag ensam? Är det någon där? Älskar någon mig? Lilla små liven vill bara inte bli bortglömda.
//Pauli
