Att vara mamma
Det är inte lätt att vara mamma. Hon är en del av mig. Varje gång hon har ont eller blir ledsen så får jag ont i hjärtat. Jag vill ta över allt ont, ,men tyvärr så går det inte.
Hon ger mig så mycket glädje.
Hon startar alla möjliga känslor hos mig, vissa känslor har jag aldrig upplevt förr heller.
Rädslan är nog värst! Rädslan över att något ska hända henne. Att någon ska skada eller såra henne. Tänk om hon kommer bli mobbad i skolan? Tänk så kommer någon kille krossa hennes hjärta? Jag tänker på sånt varje dag redan.
Kommer jag kunna skydda henne från ont? Kommer det komma en dag då hon kommer "hata" mig? Tänk om jag inte kommer vara en tillräcklig mamma...
När hon ler eller har lärt sig något nytt då ler jag inombords. En lycka som är omöjlig att jämföra. Jag är så stolt över min flicka.
Första gången hon sa mamma, första gången hon sa att hon älskar mig. Jag smälter...
En mammas kärlek är ovillkorlig. Den är sann och för evigt.
Jag ser det ingen annan ser, jag känner det ingen annan gör. Jag vet exakt hur hon är.
Det är jävligt tufft att vara mamma. Tänker inte sitta här och ljuga att allt är underbart. Första tre månaderna efter att hon föddes sov jag kanske 15 min åt gången. Tröttheten är din värsta bove. Ibland hinner jag inte ens äta.
När hon är sjuk, oh herre Gud.
Tålamod måste man ha i massor.
Man är ju inte bara jag längre, man är mamma, fru, kvinna, hemmafru, arbetare osv. Det är så många roller som man ska fylla. Så många krav som man förväntad uppfylla.
Var någonstans finns tid för "jag"?
Tro det eller ej, det är värt det i slutändan.
Man har inte levt om man inte upplevt att få äran och vara mamma.
Jag skapade henne men hon gjorde mig till mamma och det är jag evigt tacksam för.
*jag är öppen för frågor! kommentera gärna*
/ Paulina
Kommentarer
Postat av: din hemliga beundrare
va stark!! att uppfostra barn själv är inte lätt starkt jobbat!!
ni verkar vara underbara hade velat lära känna er bättre ^^
Trackback
