Paulinas glädje och sorg ❣️

Jag var en egoist. Brydde mig inte ens om mig själv. 

Min kropp började säga ifrån. 

Smärtor i bröstet vid andning? 

Smärtor i leder? 

Så ska det väl inte vara. 

Jag har kämpat med min vikt hela mitt liv och med min relation till mat. 

Jag ser mat som en belöning. Som något som får mig att må bra.

Men får en hel chokladkaka att må bra? 

Den gör mig "hög" för stunden. 

Det desperata tvånget som bara finns i min fantasi. Mycket är psykiskt. Jag använder mat som tröst och belöning. Vet inte ens om hur maten smakar längre egentligen. :s 

Jag lever för min dotter. Hon förtjänar att ha som mamma till hon själv är gammal och rynkig. 

Det ska jag ge henne.

Att ha så många kilos övervikt är inte normalt. Har både cancer, hjärt och kärl sjukdomar och diabetes typ 2 i familjen. Hur länge till kan jag skylla på att jag är ung och behöver inte tänka på det nu? 

Det är svårt. 

 Tänker bara på mat! 

Jag vill ha socker. Är det verkligen värt det att "lida" så? Jag vill äta vad jag vill! 

Men tyvärr livet funkar ej så. Jag måste ta tag i mig själv.

Hoppas jag klarar det. 

Jag är så hungrig. 

Värst var första två dagarna. Idag är det lite bättre. 

Jag kommer lyckas. Jag är starkare än min hjärna.

//Paulina