Paulinas glädje och sorg ❣️

Det har alltid hjälpt mig och skriva av mig. 

När Sofia var några månader fick Leticia sin diagnos. Tårarna rann även för Sofias skull, hon blev också påverkad av allt som hände. Väntade samma öde för henne? Tankarna snurrade runt. 

Sofia "berövas" mycket pga sin syster. 

Vissa upplevelser, viss mat osv. 

Hon är dock för liten för stt förstå, men jag förstår. 

Det vackra med små barn, de ser bara saker de redan vet eller upplevt. 

Enda sen hon började äta smakportioner har hon varit extrem gasig, haft magkramper, sovit väldigt dåligt och haft frekventa lösa avföringar som inte avtog. Jag kände väl på mig att något var fel men vågade inte riktigt möta det. Jag förnekade sanningen. Men när det började komma utslag och illskrik av smärta pga magkramper så kontaktade jag vården. 

Hon grundundersöktes, alla prover togs. 

Blodprover, hmm. Hon var så liten, hennes ådrar var så små och sköra. 

Tre sköterskor stack henne 6 gånger,  6 GÅNGER, i båda armvecken. De spände åt med bandet så hårt, tvingade mig satt hålla brännhet papper mot armvecken. Vi höll på i 50 min.

Som hon skrek. Har aldrig upplevt ett sånt panikslaget skrik från henne förr. Jag försökte hålla mig lugn och jaggjorfe det. Den "erfarna mamman" son jag är, men gråten satt fast och balanserade och bröstet ville explodera av den icke fysiska smärtan. 

Min man fick en utskällning av sköterskan, väldigt oförskämt dessutom när han tog fram sin telefon. Han satte på hennes favorit mimmie pig. 

Sofia blev markbart lugnare och hon blev hyfsat distraherad.

Jag höll fast hennes lilla kropp som kämpade emot så hårt jag kunde och sköterskorna lyckades äntligen få fram blod! Det var äntligen över. 

Så fort hon inte kunde se mig så exploderade jag i tårar. Kommer ihåg än idag hur bra det kändes att kunna andas igen och släppa ut. 

Hon hade mardrömmar i 2 månader. Man fick inte dra upp tröjan eller röra Henbes armar. Plötsligt kunde hon röra sin armar och börja gråta. Hon sa: "inte ajaj mamma, inte, inte, inte". 

Hon är mjölkproteinallergiker. 

Nu har hon varit helt mjölkfri i 2 månader och skillnaden är stor. 

Inga utslag, vanliga avföringar, inga kramper. Hon sover mycket bättre. Hon kan sova flera timmar i sträck nu vilket var helt omöjligt innan. 

Vi fick gå igenom många tårar och smärta. Men nu mår hon bättre. Hon har börjar le och skratta mycket mer nu. En gladare och piggare flicka. 

Min vackra baby. 

Chansen är stor att hon växer ifrån sin allergi med! 🙏🏻

Nu har flickorna något gemensamt vilket Leticia uppskattar. 

Lillasyster älskar sin Storasyster. 

För henne är Leticia perfekt. 

Igår närLeticia vaknade så kom Sofia fram till henne, kramade om henne och sa: "Ticia,  eska daj". 

Det fick Leticia och smälta. 

Jag kände en extrem stolthet. 

Med tårar i ögonen kände jag endast lycka i bröstet. ..

//Mamma till två